Göra saker som känns läskiga

Sitter här på kontoret och funderar på det här med att göra saker som känns läskiga. Kan man bli expert på det? Tänker att det är ett nödvändigt ont för alla chefer och företagsledare just för att ens egna känslor inte får hamna i vägen för vad verksamheten behöver. Jag kan i alla fall känna mig som det ibland, haha.

Min vy vid skrivbordet, tänk så mysigt det kommer sen med gardiner?

Skulle kunna komma på mängder med saker som känns läskiga om jag försökte så lika så bäst att låta bli. Kommer ju att göra dem ändå i slutändan.

Det är en av mina styrkor. Jag må vara en orolig själ men är samtidigt orädd och framförallt för nyfiken för att låta bli att göra saker. Tänk om jag hade låtit bli att lämna heltidsjobbet och sedan starta företaget? Då hade jag inte suttit här nu och skrivit detta idag. Fasiken så tacksam jag är för att jag vågade köra på det.

Välkommen in i min skalle såhär en onsdag klockan 15:59. Nu ska jag bege mig till Lund och kvällens Bossbrudshäng. Det är ett sammanhang som känns allt annat än läskigt - tvärtom tryggt och stimulerande - så det ser jag fram emot! Vad gör du idag?

Chefiga nyårslöften

Nytt år = nyårslöftenas och förändringarnas tidevarv. Jobbar du som chef - eller vill göra det i framtiden - kommer här ett gäng chefiga nyårslöften att inspireras av och testa på under det kommande året. Mitt tips? Välj en eller två av dem, börja där och sedan kan du jobba dig vidare med nästa utvecklingsområde. Så välj den som du tror kan ge störst positiv effekt för dig i din vardag och bryt ner det i mindre, konkreta vanor som du kan börja implementera i din vardag över tid.

Nyår = tiden för nyårslöften. Vad vill du göra annorlunda eller bättre som chef under nästa år? Bild: Sincerely Media on Unsplash

Prioritera mat, sömn, motion

Dessa grundläggande behov gäller oss alla och det tråkiga med dem är att de behöver tillgodoses varje dag i någon form. Gör vi inte det? Nej, då kommer vi också på sikt att må och prestera sämre som ledare och medmänniskor och tyvärr är detta en så himla lätt sak att börja rucka på när jobbet kräver mer av oss. Gör. Inte. Det. För din egen skull. Prioritera dem så mycket du kan och har möjlighet till det.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Först och främst behöver du syna dina svagheter i sömmarna. Vilket eller vilka av dessa områden är det som brister och vad kan, vill och ska du göra annorlunda framåt? Gäller det maten är det kanske en bra start att börja med att planera och möjliggöra vad du ska äta när och hur. Behöver du förändra dina motionsvanor? Ja, då finns det hjälp att söka och få för det och så vidare.

En rimligare arbetstakt

Hinner du med ditt jobb på de antal timmar som du är anställd för att jobba varje vecka? Känner du dig avslappnad och har “intensiva perioder” som faktiskt är intensiva perioder och inte din vardag? Har du - som regel, ej undantag - energi kvar när arbetsdagen är slut? Grattis! Då kan du klappa dig själv på axeln och välja något annat nyårslöfte. Om du däremot har mycket övertid som regel, intensiva perioder som avlöser eller överlappar varandra eller är slutkörd efter majoriteten av dina arbetsdagar? Ja, då är det kanske dags att göra något annorlunda…

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Vad beror dock på din situation och ditt chefsuppdrag! Ibland räcker det med att reglera arbetsbelastningen eller börja jobba på ett annat, mer umbärligt sätt. Ibland behöver man justera sitt förhållningssätt till jobbet. Ibland behöver man göra både och parallellt för att en hållbar förändring ska till.

Aktivt tacka ja eller nej till möten

Har din kalender den magiska förmågan att den snabbt blir knökfull bara du blinkar? Går större delen av din arbetstid åt till möten? Är det svårt att hinna göra jobbet du har på grund av alla möten? Då kanske här finns ett utvecklingsområde för det nya året. Som chefer behöver vi anpassa våra arbetsdagar efter andra men det innebär inte att vi är maktlösa inför våra egna kalendrar och aktiviteterna som ryms där.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Istället för att bara se din kalender fyllas på till bredden och höjden av möten: börja med att aktivt tacka ja och eller nej till dem. Vilka är relevanta att du är med på? Vilka är det inte? Vilka behöver du mer information om för att kunna fatta beslut om du kan/bör/ska vara med eller ej? Såklart är vissa ledande roller mer mötesintensiva än andra men det betyder inte att du behöver vara med på alla möten som du blir kallad till.

Om vi fortsätter göra som vi alltid har gjort ja, då är risken dessvärre minimal att något kommer att bli annorlunda av sig självt och här kan nyårslöften faktiskt fylla en funktion för förändring i arbetslivet eller livet i stort om man nu önskar det. Bild: Gabrielle Henderson on Unsplash

Mer återhämtning i vardagen

Även här variera såklart våra möjligheter beroende på faktorer som inte alltid ligger inom vår kontroll. Samtidigt möter jag i min roll som ledarskapsutvecklare många som också har alla möjligheter till att återhämta sig mer men inte gör det av en lång rad olika anledningar.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Först och främst: börja med att läsa den här artikeln om olika sorters vila. Stäm av gentemot din egen vardag vilken sorts återhämtning som du faktiskt får i din vardag respektive vad du skulle behöva. Börja verkställa det som du saknar och behöver utan att göra ett för stort projekt av det. Små stunder ger mer återhämtning än de som inte sker alls.

Identifiera din riktning

Ja, vart är du på väg?

Inte för att man måste ha någon särskild riktning i livet - det är trots allt till för att levas och upplevas. Men om du tillhör en av dem som vill, och mår bra, av att ha det - då är nyåret såklart ett bra läge för att fundera på och formulera din riktning framåt.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Det finns en mängd olika övningar en kan göra för att fundera kring detta. Att göra en vision board är en, Behovshjulet är en annan. Själv arbetar jag med ledord för varje år som jag sätter i fokus och kommer, utöver det, för andra året i rad nu att använda min nya kalender för att förstärka ledordet ytterligare. Det finns inga rätt eller fel här utan testa dig fram för att se vad som passar dig bäst och sök stöd från någon som jobbar som jag om du behöver mer riktning i ditt ledarskap - eller en livsstilscoach om det gäller livet i stort.

Inte bara tänka “reflektera mera” - gör det

En vanlig sak jag får höra i mitt jobb är att man som ledare känner ett behov att reflektera mer i sitt ledarskap. Att inte bara fastna i görandet utan också ge sig själv tiden till att fundera över både riktningen framåt men också bakåt. Varför blev det som det blev? Varför var det jag gjorde bra? Hur kan jag göra bättre eller på ett annat sätt nästa gång? Desto mer du tränar på att reflektera löpande i vardagen desto enklare och mer till automatiserat kommer du att börja göra det.

Exempel på hur du kan implementera det i din vardag:

Du kan såklart göra detta på olika sätt, ett är att ha en mentor som du träffar och pratar med regelbundet där möten i sig innebär ett reflektionsarbete. Men du kan såklart också göra det på din egen kammare! I Bossbrudsgruppen kör vi fredagsreflektion men du kan såklart lika gärna testa att göra det i slutet på varje arbetsdag! Det viktiga är att 1. du gör det 2. du gör det så enkelt för dig som möjligt.

Frågor att utgå från kan exempelvis vara…

• Vad har jag gjort bra under dagen/veckan?

• Varför blev det bra?

• Vad har jag lärt mig eller blivit påmind om?

Så, här har du ett par olika förslag på nyårslöften att undersöka eller testa på att ha som chef. Såklart bör du välja det av dessa - eller något helt annat - som passar för just dig i din vardag. Har du som läser något eller några andra idéer och förslag på nyårslöften som du vill dela med dig av? Kanske rent utav något du ämnar att satsa på för din egen del. Please share!

Lovisa Strömsholm: “Om kommunikationen inte funkar – då funkar ingenting”

Ett inslag som jag har saknat här i bloggen som inte riktigt har hunnits med de sista månaderna är Möt en boss – intervjuserien där vi får träffa ledare och chefer från olika branscher, företag och ledarroller. Men idag är det dags att träffa Lovisa Strömsholm som är Vd och grundare av appen Powermind. Vad tycker hon är viktigt att göra som ledare och hur hamnade hon där hon är idag? Det och mer kan du läsa om här!

Lovisa Strömsholm Foto: Privat

Hej Lovisa, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej, jag heter Lovisa Strömsholm och jag är en envis och lösningsorienterad person, två egenskaper man ofta kommer långt med! Jag är född i Stockholm men har bott i både Lund, Göteborg, Halmstad och Uppsala och nu är jag tillbaka i Stockholm igen. Jag tycker att det har gett mig mycket att flytta runt för man behöver bygga om sin tillvaro varje gång och lära sig nytt.

Berätta om din karriär!

− Jag har en teknisk bakgrund som utvecklingsingenjör från Halmstad Högskola och en master inom industriell ledning och innovation från Uppsala Universitet. Efter studierna fick jag jobb på EQT Ventures när de startade upp plattformen Together för startups och ängel-investerare, där jag bidrog till deras kundkommunikation. Det var lärorikt att så tidigt få se hur ett VC-bolag tänker och resonerar när de värderar olika startups.

− Efter det uppdraget blev jag direktrekryterad till en av kunderna, Funded by Me, vilket var roligt eftersom det även där var många olika nystartade bolag jag fick möta. Jag har även jobbat mycket inom investor relations i olika former innan jag startade appen Powermind, som lanserades i juli 2020.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Idag är jag VD och grundare av Powermind och vi hjälper människor med coachning via självhypnos för att få bättre självförtroende och att hantera stress och ångest. Vi har allt från coachning inom karriär och relationer till att sova bättre.

− Eftersom vi är en startup så har vi jobbat mycket på distans och arbetsuppgifterna är svåra att beskriva då de är så många. Nu expanderar vi exempelvis internationellt med lansering på spanska och engelska och då sitter jag exempelvis mycket i produktion. För att komma långt tycker jag att det är viktigt med mycket tillit till sina medarbetare, så att man kan ge tydliga instruktioner samtidigt som man ger relativt fria tyglar.

Lovisa Strömsholm Foto: Privat

Varför vill du vara den som är boss?

− För att jag vill ha det på mitt sätt kanske? Haha! Nej, men jag tycker det är roligt att driva och bygga saker. I grunden är jag lite av en drömmare som gillar att ha stora drömmar och att kämpa för dem. När jag var ung och hade problem med mitt självförtroende så ville jag själv ha en app med hypnos och eftersom det inte fanns så startade vi detta och då kom ledarskapet på köpet.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Målet är att bygga en större organisation och ha ett ledarskap där alla mår bra och levererar bättre än vad de själva kanske tror att de kan. Jag vill berömma hela tiden när det är berättigat och vara tydlig med vad som förväntas.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Tydligheten! Om kommunikationen inte funkar – då funkar ingenting. Det är alltid svårare att förstå vad någon annan menar än vad man tror. Därför brukar jag alltid försöka förklara saker som om andra är fyra år gamla – inte för att jag ringaktar deras kompetens eller kunnighet utan för att det ska bli så tydligt som möjligt.

Ibland lär man sig mer om ledarskap när man har chefer där ledarskapet inte fungerar. Jag hade exempelvis en väldigt introvert chef där kommunikationen var i stort sett obefintlig. Det fanns varken social eller arbetsmässig kommunikation, vilket skapade en känsla av osäkerhet. Än idag har de svårt att växa organisationen och behålla anställda.

Lovisa Strömsholm

− En sak som jag däremot har lärt mig av en av mina bättre chefer är att vara uppmuntrande. Han sa ”Lovisa, om du tror på dig själv lika mycket som jag gör så kommer du att gå otroligt långt” och bara genom att säga det stärkte han mig jättemycket. Jag ville bevisa att han hade rätt och jobbade därför ännu hårdare. Man kan jobba dubbelt så hårt, och må dubbelt så bra, om man känner att man har en bra chef som tror på en. Så lyft dina medarbetare för att uppmuntra dem till att göra mer!

Bella Malekian: “Teamwork is the dreamwork!”

Jag tror inte det är en nyhet för dig som läser Bossbloggen att Möt en boss är en av mina favoriter att skriva här eftersom det är så roligt att få lära sig mer om hur olika branscher fungerar och ta del av olika ledarskapsresor. Årets första avsnitt är inget undantag från det, tvärtom. Idag möter vi VD:n och grundaren av Malmö Dansakademi som delar med sig av de erfarenheter och klokskaper hon har fått under sina år som ledare samtidigt som hon har dansat professionellt över hela världen. Möt: Bella Malekian!

Bella Malekian Foto: Privat

Hej Bella, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

− Hej! Jag är 32 år gammal, har rötter i Iran men är född och uppvuxen i Malmö där jag bor idag. I vanliga fall reser jag jättemycket på grund av dansen men också för att jag älskar att resa, se nya platser, fota och filma.

Berätta om din karriär!

− Jag började dansa när jag var två år och jag är så tacksam att min mamma satte mig på dansklasser så tidigt. Persisk dans är en naturlig del av vår kultur så jag växte verkligen upp med det plus det faktum att min åtta år äldre syster lärde mig allt hon lärde sig på sina dansklasser. När jag var tre eller fyra år uppträdde jag för första gången och har sedan dess aldrig slutat, haha! Sedan dess har jag rest, uppträtt, undervisat, dömt eller tävlat i över 35 länder samt vunnit över hundra världsmästerskap tillsammans med min partner och våra elever. Idag så dansar och undervisar jag i ungefär tio olika dansstilar och har förmågan att bemästra nästan vilken dansstil som helst vilket har varit en styrka i min karriär eftersom att man då kan få fler möjligheter och jobbuppdrag.

− När jag var femton startade jag Malmö Dansakademi och det var för att kunna erbjuda fler dansstilar än bara jazz och balett. Själv var jag specialiserad inom orientalisk och latinamerikansk dans och jag har nu i femton år kämpat med att bevisa att alla danstilar är likvärdiga när det gäller teknik och utförande. I början fick jag jättemycket hat, folk rev ner våra affischer och jag möttes av så mycket rasism och fick ständigt höra att jag var för ung. Men ju mer motstånd jag hade desto mer kämpade jag och inom några år hade vi den största dansskolan i Skåne. Då ledde jag 35 klasser i veckan samtidigt som jag reste runt världen för att vidareutbildade mig själv eftersom det är viktigt för mig att alltid kunna leverera nya kunskap och hålla mig uppdaterad.

− Idag, innan Corona slog till, hade vi 3000 elever och hundra klasser i veckan med 45 anställda. VI är också det enda företaget i historien som vunnit två priser på Malmö Näringslivsgala och det är jag superstolt över. Det var många år jag inte ens berättade att jag var VD eftersom att jag mötte stå mycket motstånd för att jag var ung, kvinna och invandrare men när jag vann de priserna så vände allt. Helt plötsligt blev jag inbjuden till Sverigemiddag på kungliga slottet och vann ännu fler priser. Så nu hejar folk på mig fast jag egentligen behövde det när jag var femton år och ingen trodde att jag skulle lyckas. Men tack vare det lärde jag mig att stå på mig och att man måste stötta unga med visioner.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

− Mitt jobb är så mycket mer än bara mitt jobb, jag lever och andas dans! Men mina arbetsdagar börjar ofta med administrativa saker och mejlen. Sedan kör jag koreografi, väljer musik, kläder, planering, schemaläggning, mixar musik och marknadsför våra dansklasser. Saker som jag inte är proffs på men blivit tvungen att lära mig för att kunna driva skolan vidare. Jag har såklart också hand om lärarna och ser till att de har allt de behöver och detsamma gäller eleverna. Så ja, mycket går ut på att se till att alla är nöjda. Sedan på kvällen så undervisar jag mellan tre och sex timmar per kväll, kommer hem sent och så är det en ny dag.

Det är jättemycket jobb och ibland undrar jag hur jag orkar. Men en viktig skillnad idag jämfört med tidigare är att jag nu ser oss som en familj och inte längre att jag måste göra allting själv. Jag gjorde det förut och det slutade med att jag gick in i väggen. Då insåg jag till slut att man inte kan ta på sig allting själv och att det finns andra som vill hjälpa. Så idag delegerar jag och delar ut arbetsuppgifter på ett helt annat sätt. Som ung ledare är det lätt att tro att du behöver respekt – nu har jag insett att det räcker med att vara lyhörd och hjälpas åt. Mitt ledarskap bygger på familjekänslan och att teamwork is the dreamwork!

Bella Malekian Foto: Privat

Varför vill du vara den som är boss?

− Jag lärde mig snabbt att jag var den som tog ledarrollen eftersom att jag gillar att göra saker på ett visst sätt. När jag var femton år tyckte jag att det var så mycket som jag saknade och genom att vara min egen boss kunde jag styra min vardag och gå min egen väg. Varför ska jag arbeta för någon annan när jag kan göra det för mig själv?

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

− Att vara den förebild i samhället som jag själv alltid har saknat! Min syster och mina föräldrar är fantastiska förebilder. De är så starka och så modiga och mina föräldrar har visat mig att man sitta i fängelse, uppleva krig, ta sig genom flykt och misär men ändå bygga sig ett nytt, tryggt liv. Men jag hade ingen förebild i samhället som hade mina drömmar och passioner och har lyckats. Istället blev jag dömd efter stereotypen att alla invandrare är kriminella. Så ju mer jag hörde att jag inte kunde desto mer kände jag alltid att jag måste motbevisa det. Mitt mål med ledarskapet är att vara den här förebilden som visar ”om jag kan så kan du”!

Allt i livet kommer med en fajt och ingen föds till att dansa eller driva företag. Men när man har tränat och sätter det där steget så får man en känsla av att det inte finns något som man inte klarar av. Jag har undervisat tusentals elever runt hela världen och dans är så mycket mer än bara steg. Mitt ledarskap är så mycket mer än att jag är danslärare. Dans gör så att vi känner att vi är mer lika än vad vi tror att vi är!

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

− Bra fråga! Det beror på vad man vill göra och vad som krävs av dig som ledare. Försök göra alla så nöjda som möjligt. Se till så att folk mår bra, gör de det så blir de nöjda och då kommer de tillbaka till din verksamhet. Man får svälja sitt ego och inse att det viktigaste jobbet som ledare är att se till så att alla känner sig hörda och sedda. Det har varit svårt för mig som har starka åsikter men jag har lärt mig att svälja mitt ego och inse att ledarskap inte handlar om att ha rätt eller fel.

Marielle Nilsson ”Fler borde bli chefer!”

Den här veckan får vi träffa Bossbruden Marielle Nilsson som arbetar som teamchef. Hon konstaterar tidigt i intervjun att fler borde bli chefer: ”Det är ett jätteroligt arbete som är så givande. Om du vill påverka, förändra och förbättra verksamheten du arbetar inom så ska du satsa på att bli chef!”. Hur har hennes ledarskapsresa sett ut? Och vad har varit hennes viktigaste ledarskapsläxa genom åren? Det och mer får du läsa om i dagens avsnitt av Veckans Bossbrud!

Marielle Nilsson Foto: Privat

Hej Marielle, vem är du när du inte jobbar?

− Hej! Ja, det har ju förändrats lite under pandemin men i normala fall är jag en aktiv person som gillar att röra på mig. Är mycket ute i skogen, gillar att ha middagar, köra hoj och att ta dagsturer med vår lilla båt.

Vad gör du idag och vad innebär det uppdraget?

− Jag har alltid jobbat som första linjens chef med personalansvar. Idag är jag teamchef på PostNord huvudkontor på säljadministrationen och har tretton medarbetare som jag ansvarar för sedan två år tillbaka. Dessutom ingår jag i en liten ledningsgrupp och jobbar nära de andra tre cheferna som också är med där. När jag började här var mitt huvuduppdrag att skapa lugn i arbetsgruppen eftersom det varit lite oroligt i teamet under en period och det var guppigt ett tag eftersom jag kom från vård och omsorg som är en helt annan bransch.

Hur var den resan?

− Det var tufft att sätta sig in i verksamheten, men jag såg tidigt att situationen jag stod inför var rätt klassisk egentligen: det saknades en tydlig struktur för rutiner, det fanns en stark vi och dem-känsla och man förstod inte vad alla förändringar skulle vara bra för. Så det har vi jobbat mycket med! Både med mötesstruktur, rutiner för arbetsprocesser och att dokumentation finns där det är tydligt och enkelt att hitta den. När jag började var det mycket släcka bränder. Jag har hjälpt till att lyfta blicken och låta saker brinna och i stället fokusera på grundorsaken: varför brinner det? Den måste ibland lösas först. Men med facit i hand kan jag också säga att det går alldeles utmärkt att arbeta som chef i en sektor du inte har kunskap om sedan tidigare.

Vilka är dina bästa ledarskapstalanger om du får skryta om dem?

− Att jag ser individer, är engagerad och orädd. Jag är inte heller rädd för att lägga mig platt om jag gör fel. Så länge du har med människor att göra så behöver du kunna blotta dina brister och genom att göra det visar du att du är mänsklig och vinner tillit och respekt. Jag har dessutom blivit mycket bättre på att inte lösa saker själv genom att lyssna mer och våga vara tyst. När man är tyst så brukar oftast medarbetarna hitta lösningar på problemen på egen hand.

Vad har varit den viktigaste ledarskapsläxan som du har fått hitintills?

− Det är definitivt inte värt att slita ihjäl sig för arbetets skull! Det är många chefer inom vård och omsorg som bränner ut sig. En stor anledning till det, som jag ser det, är att de som fattar beslut om verksamheterna aldrig bär ansvaret för de förutsättningar som krävs för att verkställa besluten. Här uppstår en ohållbar situation och det bränner i båda ändarna. Jag lärde mig det den hårda vägen men idag har jag kunnat hjälpa andra tack vare den erfarenheten. Det är lätt hänt att bara ha en kortsiktig plan när man jobbar som chef för att det är mycket att göra men vi måste hålla på lång sikt också.

− Idag, om jag inte skulle ha rätt förutsättningar att kunna leda, då hade jag stannat upp och frågat mig själv: är det värt det? Skulle svaret bli nej hade jag inte tvekat att fatta samma beslut igen och lämna uppdraget. Det är bara ett jobb och om jobbet gör mig illa då är det inte värt det!

Vad är ditt bästa råd till den som vill bli chef i framtiden? Varför är det viktigt?

− Om du vill bli chef och ledare så skadar det aldrig att plugga lite. Läs strökurser på distans eller gå kurser där får möjligheten att träffa andra likasinnade. Jag gjorde det när jag redan var chef men tror att det nog hade kunnat vara lättare att bli chef om jag hade pluggat mer först eftersom jag hade haft fler verktyg att använda mig av.

---

Veckans Bossbrud är en intervjuserie med medlemmar i Facebook-gruppen för kvinnor som är eller vill bli chefer och varje torsdag släpps ett nytt avsnitt här i bloggen. Är du medlem i gruppen och kan tänka dig att berätta om din ledarroll eller dina ambitioner till att bli chef? Mejla direkt till clara@bossbloggen.se!