21 December: Hur ska man göra för att bli bättre på att lyssna som chef?

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tjugoförsta december som jag givetvis vinklat om till att handla om hur du kan bli bättre på att lyssna som chef

En viktig del i det aktiva lyssnandet är att kunna tysta sina tankar och ja, bara lyssna. Något som kan vara svårt men i gengäld är väldigt enkelt att öva på om du anstränger dig. Testa på nästa möte och nästa promenad! Bild: Nick Fewings on Unsplash

Sardellen: Hur ska man göra för att bli bättre på att lyssna som chef?

Mitt svar: Allvarligt talat? Take a chill pill. Och ja, jag skriver det med glimten i ögat. Men den vanligaste anledningen som jag ser ligger bakom att man som chef inte lyssnar är att man är för stressad och därmed inte klarar av att vara närvarande eller har för bråttom med att antingen komma på vad man själv ska svara eller inte upptagen med att tänka på annat/tänka framåt i samtalet medan man har det.

Först gäller det såklart att bli medveten om sitt lyssnande överhuvudtaget och här brukar självscreening vara ett nyttigt bossverktyg att använda dig av. Hur aktivt lyssnar du i vardagen? Mycket, lite eller inte alls? Varierar det olika möten/situationer/tidpunkter/samtal? När funkar det bättre? Vilka utvecklingsmöjligheter ser du själv?

Sedan, när du blivit lite klokare på hur väl du faktiskt lyssnar aktivt, är det dags att börja göra annorlunda. Träna, träna, träna. Och om någon nu tänker “näää, det här hinner inte jag med” - gör det ändå för du förlorar m-a-s-s-o-r med tid och energi i all vardaglig kommunikation om du inte använder dig av det aktiva lyssnandet som chef.

Har skrivit mer om ämnet här innan: Tre tips för att bli en mer aktiv lyssnare

Berätta gärna, hur ser din relation ut till lyssnandet som ledare?

Pygmalioneffekten, vän eller fiende?

Ett psykologiskt fenomen som är nyttigt att känna till som chef är Pygmalioneffekten, även kallad Rosenthaleffekten. Den togs fram i i slutet på 60-talet av socialpsykologen Robert Rosenthal och bestod, i korthet, av försök där lärare fick veta, baserat på test som gjordes, att några elever i deras klass var extra begåvade. När nya tester gjordes i slutet av läsåret, vilka hade gjort bäst resultat? Dessutom hade visade det sig att lärarnas upplevelser av eleverna var mer positiva och att de utvalda eleverna var enklare att arbeta med.

Eleverna hade dock valt ut slumpmässigt i början på året så det fanns inget som talade för att de skulle prestera bättre än någon annan. Det som syntes var dock mönstret i att lärarnas tankar och upplevelser av eleverna påverkades av deras förväntan på dem vilken i sin tur påverkade deras bemötande och undervisning av dem vilket i sin tur påverkade deras resultat.

En förenklad sammanfattning av fenomenet:

Pygmalioneffekten = höga förväntningar —> beteendepåverkan —> bättre resultat

Alltså, det du som chef tänker om dina medarbetare och förväntar dig av dem kommer att påverka hur du beter dig och leder dem, vilket i sin tur påverkar deras resultat.

Det du som chef förväntar dig av dina medarbetare kan bli självuppfyllande profetior där ditt ledarskap också blir en del av skapandeprocessen. Därför är det viktigt att tänka på vad du tänker och hur det speglas i ditt beteende! Bild: Photo by Amy Hirschi on Unsplash

Pygmalioneffekten, vän eller fiende?

Och då är den spännande frågan - är Pygmalioneffekten en vän eller fiende till dig som chef? Ja, om vi hårdrar det… Det beror på vad du tänker om dina medarbetare!

Samtidigt är ingen felfri och jag tror inte jag mött en enda person som alltid bara tänkt positiva tankar om alla andra människor i alla väder. Det handlar alltså inte om att någon gång då blir trött, irriterade eller frustrerad på dina medarbetare utan snarare att din grundläggande uppfattning om dem personer i deras yrkesroll. Det är exempelvis därför Karin Ondhoffs tips om att tänka något positivt om medarbetaren innan ett svårt samtal är så bra.

Och det jag har sett genom åren är att medvetenheten om att Pygmalionefffekten finns brukar vara en bra påminnelse om att du som chef kan påverka och bidra till dina medarbetares prestationer och beteenden på jobbet över tid. Det du som chef förväntar dig av dina medarbetare kan bli självuppfyllande profetior där ditt ledarskap också blir en del av skapandeprocessen. Därför är det viktigt att tänka på vad du tänker och hur det speglas i ditt beteende!

Vad säger du som läser? Kände du till Pygmalioneffekten sedan tidigare? Har du några frågor kring detta eller vill at vi utvecklar ämnet ytterligare?