Tove Tolls årskrönika: Ett år med snabba beslut

Tove Toll är VD och en av tre grundare till start up:en Competencer. De är sex anställda och har inspirerande nog låtit hela personalstyrkan göra personlighetstest för att lära känna sig själva och varandra. Hennes syn på ledarskap är att "den coolaste ledarrollen är att leda sig själv" och låter gärna medarbetarna får chefa över henne själv för att utvecklas. Vad har 2016 inneburit för framgångar och utmaningar? Och vad har hon för ledarskapsmål för 2017?

Kan du sammanfatta 2016 med tre ord?

Nya möjligheter, måldrivet, snabbt.Vi har lyckats nå de mål som vi satt upp. Men det har inneburit att springa snabbt, lära sig snabbt och rätta sig snabbt. Samtidigt har det gett riktigt bra resultat att snabbt våga lösa situationer som uppstår.

Vad i ditt ledarskap under året är du mest nöjd med?

Att jag som ledare litar på alla i teamet både ser och vågar prata om problem de ser. Då kan vi ändra på det och bli bättre! Det är lätt att fastna i att man ska utvärdera saker innan man agerar och att man gör det för länge. Men i vår bransch ändras saker snabbt och det gäller se ändringar, implementera lösningar och sedan utvärdera dem.

Vad har varit den största ledarutmaningen under året?

Att på vardaglig basis hålla vår riktning. Dagliga mål är lätta att ha, till exempel "jag ska ringa de här tio samtalen idag". Projektmål är också rätt enkla att se "i augusti ska vi ha uppnått det här och det här". Men att påminna sig om de här stora övergripande målen för hela företaget är inte alltid lika enkelt. När man är ett litet bolag och gör strategiska förändringar måste verkligen alla förändringar vi gör leda oss mot de målen. En lärdom jag har gjort under året har varit att om företagets affärsmål lirar med teammedlemmarnas personliga mål - då får man ett inbyggt navigationssystem mot de stora, mer avlägsna målen. Det gör arbetet lättare och roligare för alla.

Vad har du för mål med ditt ledarskap för 2017?

Att fortsätta ha ett team där vi alla proaktiva och tar ansvar för våra olika delar och att ha ett klimat att vi vågar lyfta saker även om det blir obekvämt. Men också att vara en arbetsplats där alla trivs och alla springer åt rätt håll. Det ger en bra grogrund för finansiell stabilitet, vilket också är ett av våra mål. 

Seher Yilmaz årskrönika: "Jag vill fortsätta vara modig"

Rättviseförmedlingen arbetar dagligdags med att skapa ett mer jämställt arbetsliv. I september träffade jag deras ordförande Seher Yilmaz för att prata om hennes ledarskap och karriärresa. Då fick vi bland annat ta del hur värderingar är hennes drivkraft, att hon gillar att bestämma men också hur hon medvetet sätter rimliga mål för sig själv. Nu har 2016 snart passerat och idag sammanfattar hon sitt ledarskapsår och vad hon kommer att ha för mål under 2017.

Kan du sammanfatta 2016 med tre ord?

Politisk sorg. Kärlek. Kraftsamling.Den politiska sorgen bottnar i världsläget och tonen i debatten, jag tycker mig se och höra en normalisering av rasism som jag inte har har sett tidigare. Ibland känns det som att man vill dra täcket över huvudet tills dess att världen blir bättre men samtidigt möter jag så mycket kärlek mellan människor. Det är okej att vara ledsen men vi måste samla kraft nu för att inte ge upp och det ser jag att många gör på olika sätt. Alltifrån små lokala nätverk till Facebookgrupper som gör konkreta saker.

Vad i ditt ledarskap under året är du mest nöjd med?

Jag har jobbat på att bli modigare i mitt ledarskap. Det är inte alltid så roligt att behöva vara tydlig och rak, men jag har jobbat på att bli tydligare och det har krävts att jag varit modig på ett, för mig, nytt sätt.

Vad har varit den största ledarutmaningen under året?

Att tacka nej. Under hösten har jag behövt ställa in saker och sakta ner tempot. Ofta premieras styrka och leverans, det ses som goda ledaregenskaper. Men många är också utslitna och sårbara. Jag är inte van vid det senare, utan brukar kunna köra på precis så hårt som jag vill. Det har varit oerhört lärorikt att som ledare säga att orken inte räcker till och be om hjälp från kollegor och styrelse.

Vad har du för mål med ditt ledarskap för 2017?

Att ta mig mer tid att arbeta med långsiktiga strategier och planer, eftersom att det är genom dem som jag leder organisationen. Att fortsätta jobba på att vara modig i mitt ledarskap, både internt och externt.

Tove Toll: ”Den coolaste ledarrollen är att leda sig själv”

Så var det dags för ännu en #MötEnBoss och trots att dagens inspirerande intervjuperson har samma efternamn som en boss vi har träffat tidigare så är de enligt uppgift inte släkt. Och med det utrett är det dags att träffa VD:n för start up-företaget Competencer: Tove Toll!

Hej Tove, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag en lantis som nu bor i ett ombyggt stall mitt i Stockholm med min familj. Jag gillar att resa och har bott utomlands i perioder tills jag kom till den punkt att jag valde att bo här i Sverige.

Berätta om din karriär!

─ Jag kommer från en entreprenörsfamilj och har alltid haft sommarjobb och skaffat mig min egen business. Jag började som barnflicka när jag var tolv och arrangerade hundtävlingar som jag tjänade pengar på. Sedan gick jag på Handels i Stockholm och blev managementkonsult. En rolig erfarenhet, jag lärde mig saker i raketfart men kände att jag inte ägde min egen tid. Jag ville vara någonstans där jag hjälpte människor mer direkt. Före Handels hade jag tankar på att bli psykolog eller läkare men då kände jag mig i stället begränsad av att jag bara hade kunnat hjälpa en person i taget. Så väcktes frågan om man kan arbeta professionellt med att hjälpa flera människor på samma gång?─ Idén till Competencer började när min medgrundare Janna Jarlman hade ett eget behov att träffa sin ledarskapscoach även om de inte bodde i samma stad och såg ett hål i marknaden för detta. Vi fann vår tredje medgrundare som sa att det här precis har blivit tekniskt möjligt att genomföra och vi startade Competencer. Det var tre år sedan nu och idag är vi sex anställda.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Den coolaste ledarrollen är att leda sig själv och kan man inte det kan man inte leda andra. Idag är vi sex anställda med oss tre grundare och min roll om VD är att inte gå runt och chefa. Istället vill jag hjälper folk att leda sig själva. Eller mig! Jag säger gärna till mina medarbetare att ”nu kan du vara min manager ett tag”. Då får de leda mig och hjälpa mig att prioritera eller hur jag ska göra i någon situation. Det handlar inte om att jag ska dumpa mitt chefsjobb på medarbetarna utan låta dem utvecklas. Som ledare är jag ändå ytterst ansvarig så om något händer gäller det att steppa upp själv.─ Jag är ansvarig för finanser i företaget, HR-frågor och det administrativa i form av offerter och bokföring. Sedan träffar jag kunder, potentiella talanger, investerare eller andra kontakter. Vi växer snabbt och då är det min roll att hålla koll på vart vi springer och hur teamet mår.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Det finns inget egenvärde för mig att vara boss. Men jag gillar att se folk växa runt omkring och ha en strategi och ett mål att få gänget att kämpa emot.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Att teamet som helhet ska bli större än beståndsdelarna. Om ett 1 +1 =3 så kan vi sex personer bli något mycket större. Det är så mycket magi som händer i ett bra team. Vi vill att företaget ska växa, bli framgångsrikt och vara en hållbar verksamhet samtidigt. Vår produkt handlar trots allt om att folk ska må bra så vi måste leva som vi lär och trivas med det vi gör.

I en stor organisation så kanske man söka tröst på en annan avdelning om man inte trivs men här måste vi reda ut allt direkt. På det viset är det är mindre förlåtande att vara små. Om någon skulle sluta får det en mycket större effekt hos oss jämfört med i större företag.

Tove Toll

─ Min erfarenhet är att många ofta har så hårda krav på sig själva och vill prestera. Så vi har gjort personlighetstester för oss alla som är anställda. Vi är ju alla olika personlighetstyper som lär oss saker på olika sätt och gillar att bli ledda på olika sätt. Det var jättenyttigt! Nu kan vi coacha varandra på ett sätt så att vi tar till vara på allas driv.

Min pappa har alltid sagt att det bästa får inte bli det godas fiende. Om man hela tiden satsar på 200% leverans är risken att man inte gör någonting alls. Då är det bättre att vi lyckas till 90% och justerar de sista 10% på vägen.

Tove Toll

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Att föregå med gott exempel. Det är det absolut viktigaste. Att inte vara rädd för att sätta riktningen. Men också kunna säga ”vi hade fel! Nu byter vi riktning”. Det skapar en känsla av tillit och företagsmässigt är jätteviktigt att kunna anpassa sig. Nu ger vi den här strategin en bra chans men vi måste kunna justera den utifrån vad som händer i världen.─ Som ledare tycker jag också det är viktigt att du vågar ställa frågor så att medarbetarna själva kommer fram till en lösning på frågan de har. Vad tror du? Hur vill du att vi gör? Det kanske bli samma svar som du hade sagt eller så kan det bli något helt annat. Det tar tid med är värt det. Sedan är det klart en balans mellan att utvecklas och ställa krav och följa upp. Vi har en utvecklande och fri miljö men vi alla rapporterar veckovis vad vi har gjort, hur det har gått och vad som händer härnäst. Det får inte bara bli gulligt även om vi ska ha roligt medan vi jobbar.

Vi fick tidigt tips om att alla strategiska samtal ska sammanfattas i tre punkter. Så i slutet på våra grundarmöten sammanfattar vi det vi har bestämt i tre bullets. Då ser man på en gång om alla är med på tåget eller om vi behöver köra en vända till.

Tove Toll

Seher Yilmaz: Samhällsförändraren som gillar att bestämma

I #MötEnBoss träffar vi idag ännu en häftig ledare som är driven och får saker att hända. Sedan snart tre år tillbaka är hon förbundsordförande för en viktig, samhällsförändrande organisation, nämligen Rättviseförmedlingen. Möt: Seher Yilmaz!

Hej Seher, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag är skåning och uppvuxen i Lund i ett miljonprogramsområde, bor idag i Stockholm. Mina föräldrar flydde hit under 80-talet och hade varken utbildning eller något nätverk att falla tillbaka på. Det har präglat mig mycket och jag fick lära mig tidigt att det är viktigt att kämpa för det man tror på.

Berätta om din karriär!

─ Mitt engagemang formades redan i sexan på mellanstadiet när jag och min lärare inte var överens om vad jag hade på mig. Då insåg jag att jag behandlas på ett annat sätt eftersom jag är tjej. Så blev jag engagerad i föreningslivet och den ideella sektorn. Först elevrådet och sex år senare valdes jag till ordförande för Sveriges elevkårer. Det var i trean på gymnasiet och dagen efter studenten flyttade jag upp till Stockholm för att leda riksorganisationen. Det var något av det tuffaste jag har gjort. Jag var övertygad om att någon skulle komma på mig och avslöja mig som en bluff. Och hur är man som chef egentligen? Jag jobbade mycket, lärde inte känna någon och trivdes dåligt. Så jag flyttade tillbaka till Lund och pluggade statsvetenskap.─ 2009 flyttade jag tillbaka till Stockholm med målet att bli ordförande för Sveriges Ungdomsorganisationer och det blev jag efter hårt kampanjande. Efter det har det rullat på och jag har jobbat på PR-byrå, fackförbund och under våren 2013 fick jag frågan om att sitta med i Rättviseförmedlingens expansionsråd. Det advisorygänget var så häftigt och jag skrev även krönikor på jämställdhets- och mångfaldstemat. Så fick jag frågan av valberedningen och Lina Thomsgård om jag kunde tänka mig att ta över som ordförande för Rättviseförmedlingen.─ Först kände jag att det aldrig skulle gå att fylla Lina Thomsgårds skor eftersom det är hon som skapat hela verksamheten. Men så satte jag upp ett mål för mig själv och det var att om Rättviseförmedlingen inte hade dött under mitt första år som ordförande – då skulle jag vara nöjd.  Det var så skönt att sätta ett så rimligt mål för sig själv för jag skulle inte vågat ta mig an utmaningen om jag hade haft för stora förväntningar på mig själv. Och det gick ju bra!

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Som ordförande i en ideell rörelse är du den högsta förtroendevalda personen. Jag är chef över VD:n som styrelsen har anställt  och VD:n är i sin tur chef över de andra medarbetarna. Vi är idag sex personer som arbetar heltid, två praktikanter, en hel drös i en listgrupp och vi har ungefär 100 000 följare i sociala medier. Vi är ett nätverk och en plattform i sociala medier som lyfter fram personer och kompetens som andra har förbisett på grund av strukturella mönster, fördomar eller traditioner.─ Jag har den roligaste rollen av dem alla. Jag stöttar vår VD i det dagliga arbetet och är bollplank vid olika vägval. Jag är vårt ansikte utåt, jobbar jättemycket med våra värderingsfrågor och det politiska arbete som vi driver. Rollen innebär också att utbilda andra och leda den här samhällsförändringen och det är så häftigt att få vara med om.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag gillar att ha övergripande koll, att få diskutera riktning och sedan gillar jag att bestämma. Det kan jag inte sticka under stol med. Det är jätteroligt att få bestämma.

Jag gillar att vara med där beslut fattas. Jag har alltid haft mycket åsikter och mycket vilja. Det är nog jobbigare att inte låta mig vara med än tvärtom.

Seher Yilmaz

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Jag är så himla dålig på att sätta upp mål för mig själv. Men i ledarskapet vill jag att människor känner sig lyssnade på och att de ska lära sig någonting. Och att de ska förstå att jag är en värderingsdriven person. Det är svårt att inte vara värderingsstyrd när man jobbat så länge inom ideell sektor. Jag går verkligen igång på värderingar och jag tror det märks!

I ett land som Sverige har man möjligheter att få driva sina värderingar. När min pappa kämpade för sina hamnade han i fängelse. När jag gör det här i Sverige får jag brev från statsministern. Det bör man ta vara på.

Seher Yilmaz

─ Jag försöker vara snäll och ödmjuk som ledare men markerar när jag inte tycker något är som det ska vara. Vad är syftet? Varför gör vi detta? Det är viktiga frågor att veta. Och jag vill vara modig. Anställa personer som är smartare än jag själv. Om jag går omkring och tror att jag är smartare än mina kollegor är jag fel på det. Jag vill lära mig av andra så jag inte stannar i min utveckling.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Peka ut en riktning och vara uthållig! Inget arbete går på en dag och det kommer att kräva slit. Lyft fram konkreta exempel på när det går bra för att hålla er riktning och ert driv framåt. Konkretisera de små framgångarna, typ att vi hade utbildning och den här personen lärde sig något nytt. Gör det varje dag.─ Något jag har jobbat mycket är att veta vilka personer jag ska lyssna på och vilka jag inte ska lyssna på. Det är lätt att lyssna på de personer eller målgrupper som inte gillar en. Ska man stångas med de som står längst bort tappar man lätt hela organisationen. Därför är det bättre att i stället prata med de som står närmast och de som inte är riktigt säkra än och strunta i dem längst bort utan att stänga dörren för dem.─ Det är lätt att tro att organisationer behöver växa hur snabbt som helst, att ställa orimliga krav och tro att alla andra är mycket bättre än en själv. Glöm inte bort att alla är rädda för att bli påkomna. Att prestera på topp hela tiden går inte och alla måste få vara good enough.

Clara Toll: Motiverande ledarskap i tuff sport

Den här bossen har ni på sätt och vis träffat förut här i Bossbloggen – både ifrån när jag joinade hennes OfficeOnsdag men också från kommentarsfältet. Hon är ledare i en av de tuffaste sporterna på hjul och jag är så glad över att kunna ge er en inblick i hennes kloka tankar om ledarskap idag. Möt: Clara Toll!

Hej Clara, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag heter Clara och jag är huvudtränare för Örebro Roller derby sedan två år tillbaka. Jag flyttade till Örebro från Småland för två år sedan och utbildar mig till tränare. Plus att jag driver eget företag som PT, bloggar och spelar in Tränarpodden.

Berätta om din karriär!

─ Min första ledarroll var som konfirmationsledare i Svenska Kyrkan. Jag började hjälpa till och sedan fick jag mer ansvar vilket ledde till jobb som ungdomsledare. I den rollen har jag fått testa på testa att leda olika aktiviteter och ha ansvar för mindre grupper.─ När jag flyttade till Örebro och började läsa tränarprogrammet kom Örebros Roller derbylag till vår utbildning och frågade om någon var intresserad av att bli tränare. Jag förstod först inte alls vad sporten innebar då men sökte, blev intervjuad och fick uppdraget. Tränarprogrammet är bra för att man får diskutera mycket kring ledarskap. Vi får lära oss om hur vi kan leda ett lag till framgång, olika ledarskapsstrategier, hur kroppen fungerar när man tränar och så vidare. Men den är mest teoretisk och det är därför att jag gillar att jobba som huvudtränare på fritiden. Det blir min praktik och jag kan testa saker vi lär oss i skolan direkt i verkligheten och se vad som funkar i vilka situationer.─ Mitt hjärta är dock mitt integrationsprojekt där vi spelar fotboll med femton ensamkommande flickor en timme i veckan. Inte nog med att tjejerna som kommer hit ska få se en annan bild av Sverige, här får jag ännu mer erfarenhet av att leda en grupp. Projektet är väldigt uppskattat och har fått mycket publicitet i media så vi ska starta en förening nu så vi kan söka bidrag till att köpa träningskläder och skor till laget. Men att tjejerna vill ha fler träningar känns som det bästa betyget!

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Rollen som huvudtränare innebär att jag planerar för veckans träningar och att jag håller kontakten med spelarna i laget för att stämma av hur de mår. Peppar och stöttar.─ Jag har hand om de gemensamma träningarna och sedan har jag fem grymma tränare med mig i teamet. En för det tävlande laget och fyra som tar hand om de nya spelarna, håller koll på närvaro, planerar matcher och annat administrativt. Det är bara jag i laget som inte spelar.

Även om vi vill vinna och inte alltid kan spela för att det kul så ska man känna att man får vara med och höra hemma här i laget.

Clara Toll

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag tycker om att bygga ett lag! Jag har ju jobbat som ledare i föreningsliv och inte som anställd chef men jag tror jag hade gillat det med. Jag gillar att var den som styr, samlar ihop gruppen och pratar med alla. Är inte den som är laid back och låter andra sköta jobbet. Jag tycker om att ta ansvar.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Det viktigaste för mig är att teamet mår bra samtidigt som vi jobbar mot att vinna. Jag vill att vi kommer upp till högsta ligan men vi ska vinna på att vi mår och är bäst. Som tränare  ska jag inte behövas, laget ska kunna vinna utan att jag är där. Brukar se det som att jag är bakom och pushar på och inte framför och drar i dem.─ Roller derby är en tuff sport med mycket skador så vi jobbar mycket skadeförebyggande, både fysiskt och mentalt. Vi pushar varandra framåt utan att ställa för höga krav på varandra. Det gäller att våga testa och utmana varandra. Sedan så märker man vilka spelare man inte ska prata med alls för de pushar sig själva medan andra behöver peppas mer. Det gäller att lära känna spelarna och hitta vägar för att motivera alla. Mest jobbar jag med att de ska få en positiv inställning till träning, att de ska bli ett lag och att träningarna ska vara en rolig grej att gå till varje vecka. Mitt egna mål karriärmässigt är att en dag leda ett av de stora hockeylagen i SHL (den största hockeyligan i Sverige).

Jag kan inte leda Roller derbylaget på samma sätt som konfirmanderna eftersom de har olika mål.  Sedan måste jag anpassa mig efter om det till exempel är tio eller trettio personer på träningen. Jag kan inte vara stenhård och inte låta dem prata med varandra alls men jag kan inte heller vara helt laid back för då tappar vi fokus på träningen.

Clara Toll

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Att motivera i stället för att bestämma. Att ge personerna i teamet uppgifter som de får hitta egna lösningar på. När vi gör kluriga övningar i träningen brukar jag låta dem först göra övningen. Sedan pausar vi och då får de diskutera i gruppen om varför vi gör den här övningen. Jag hade ju kunnat berätta det för dem men det gör jag inte. Det jag lär mig bäst är det jag får tänka ut själv och oftast när gruppen har pratat om det och får göra övningen igen - då går det bättre. Man ska inte göra saker ”bara för att” utan veta varför man gör dem eller hur de funkar. Säger man bara ”ni ska bara kunna detta” så märks det att de nya spelarna blir mer omotiverade.─ Och om du som ledare vågar delegera och låta andra ta ansvar minskar du din egen belastning också. Det är skönt.