Lise-Lotte Björkman Averbo: Chefen med tro på tålamod

Under tiden som jag läste ledarskap och organisation vid Linnéuniversitet hade jag lyxen att få plugga med grymt kunniga personer som redan då var eller har blivit chefer sedan dess. Ni kommer förmodligen att få träffa fler av dem framöver men först ut är Lise-Lotte Björkman Averbo, sektionschef på Skatteverkets personalenhet.

Hej Lise-Lotte, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag är född och uppvuxen i Stockholm och bor med min man som är lärare. Jag tycker om att resa och är fascinerad av människor, både ur ett grupp- och samhällsperspektiv.

Berätta om din karriär!

─ Min resa inom HR började 1995 och jag jobbade först som HR-generalist med allt möjligt. Det var inom telecombranschen där jag blev kvar i 20 år och provade på olika specialist- och generalistroller. Under den tiden gick vi från monopol till global konkurrens så det var stora omställningar där vi stöttade cheferna att ställa om sin personalstyrkor till de nya förhållandena. Efter några yrkesverksamma år ville jag ha mer teori till min ekonomgymnasieutbildning. Samtidigt ville jag inte bara plugga så jag sökte en ledarskap och organisationsutbildning på halvfart distans. Den var bra och det är lättare att förhålla sig och ta upp svåra saker om man har kunskaper kring dem. Medan jag pluggade gjorde jag ett inhopp i IT-branschen men kände att jag ville jobba mer långsiktigt. Därför sökte jag mig till offentlig verksamhet och sedan tre år är jag på Skatteverket.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Idag arbetar jag som sektionschef på Skatteverkets personalenhet där jag har processansvar för organisationens rekryteringsarbete. Totalt är vi drygt 10 000 anställda och vi har en dokumenterad rekryteringsprocess som är gemensam för alla. Men en rekryteringsprocess innehåller många komponenter och den är jag med och utvecklar. Sedan ett år tillbaka tog vi ett beslut att använda oss av en kompetensbaserad rekryteringsmetodik så vi håller på att utbilda våra chefer och ledare i det.─ Mitt dagliga arbete innefattar personalansvar för 15 medarbetare där merparten är rekryterare, personaladministratörer och HR-personal. Kompetensutveckling, hålla dem informerade, lönesamtal, utvecklingssamtal, allt det dagliga som uppstår. Mycket handlar om att lyssna och coacha dem i deras utveckling framåt. Plus budget och ekonomiansvar.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Det var inte något utstakat karriärmål från början utan intresset väcktes när en kvinnlig chef frågade om jag kunde tänka mig det. Sedan har jag gått in och ut ur chefsrollen genom åren. Det är skönt att kunna växla ibland. Ofta blir det prestige i om man är chef eller inte vilket jag tycker är synd. Bäst är om organisationen uppskattar alla roller och att rätt person är på rätt plats i rätt tid. Då behöver det inte bli så prestigefyllt huruvida man är chef eller inte.

Jag gillar situationsbaserat ledarskap. Det gäller att du både kan peppa och säga stopp som chef. Det är inte alltid självklart men viktigt att våga fira framgångar. Ibland är det tydlighet som krävs och det är inte jag som chef som ska ändra på saker utan jag ska stötta medarbetarna till att göra förändringen själva.

Lise-Lotte Björkman Averbo

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Mitt mål är att skapa intresse för uppdraget: varför vi är här? Och att få individens och gruppens kompetens i samklang. Alla ska känna att de förstår varför vi är här och få feedback på hur de kan bidra. Inom HR så är lagar och regler hårdvaran och allt runt omkring mjukvaran. Den senare, och framför allt hur kompetens kan användas på bästa sätt, tycker jag är mer spännande.

Jag trivs när vi ska få en maskin att fungera med de förutsättningar som vi har och alla får bidra med det de är bra på.

Lise-Lotte Björkman Averbo

─ När jag var ny som chef använde jag mer lockande och pockande och hände inget så gjorde jag det själv. Men du kan inte ha för kort tidslinje för det du vill åstadkomma. Allt tar längre tid än vad du vill tro och du behöver ha tålamodet för att låta saker ta lagom med tid. Man märker om vissa behöver mer tid för att det tar lång tid att lära sig de nya sakerna eller om det är personens attityd som sviker. Som chef måste du lösa saker tillsammans med dina medarbetare.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Det viktigaste uppdraget man har är att förmedla olika budskap. Att omvandla styrsignaler och strategier till verksamheten där man är. Inte bara läsa upp powerpointen utan översätta den och göra den så verkligt som möjligt. Vad betyder detta för oss? Det är viktigt både för organisationen men också för individen att alla vet vad man ska göra och hur det ska fungera.─ Att lyssna är viktigt och som intern HR-konsult får man träna på att att inte komma med färdiga lösningar direkt. Du kan inte snabbt tolka det som sägs utan måste lyssna och ställa följdfrågor. Sägs det något mer mellan raderna? Be folk utveckla vad de menar. Ge dig tiden att förstå vad det handlar om. Om någon vill säga något – sätt av rejält med tid så du hinner stanna kvar i den stunden. Var tyst. Våga prioritera om något dyker upp på stående fot. Till exempel om du ska på möte och en medarbetare stoppar dig, bestäm dig direkt om du ska du skippa mötet och stanna kvar eller boka in tid med medarbetaren efter mötet.─ Sedan gäller det att inse att man blir aldrig fullärd som chef. Det kommer alltid dyka upp mysterium. Det var den insikt jag fick mest under utbildningen att det här tar aldrig slut.  Så det gäller att avsätta tid för sig själv att jobba vidare med sitt ledarskap. Hitta sätt att fylla på med kunskap och energi - eller ta en paus då och då.

Alexandra Bylund: Tror på frihet och snabba beslut

I dagens #MötEnBoss träffar vi en kvinnlig ledare med en fantastisk entreprenörsanda och drivkraft. Hon är VD för det relativt nya företaget PR with an Egde men har en tung och spännande bakgrund som ledare, entreprenör och profil inom sociala medier. Möt: Alexandra Bylund!

Hej Alexandra, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag heter Alexandra, jag har två barn, Mio (12 år) och Alvin (9 år) varav den ena är sjuk i tre olika diagnoser. Så utöver jobbet är det fullt upp med barn, min verksamhet som personlig tränare, vänner och min blogg. Jag är väldigt nyfiken på mycket och måste bärga mig för att inte hoppa in i allt för många projekt.

Berätta om din karriär!

─ Mitt första jobb var som reseledare på Ving. Som jag älskade det jobbet! Där hände nya saker varje dag och det var en roll som jag mognade snabbt utav. Efter par år blev jag platschef, gick interna ledarskapsutbildningar och avancerade vidare till butikschef. Det var en spännande resa att som tjugosjuåring gå från att leda ungdomar som precis flyttat hemifrån till att leda vuxna mammor. Rollen ställde högre krav på mig att motivera personalen till att skapa bra resultat. Så småningom blev jag regionchef, vilket innebar ansvar för flera butiker och större personalstyrka. Därefter tog jag klivet över till marknadsansvarig på Solresor. Efter min andra mammaledighet hade jag börjat blogga, vilket 2007 ledde till en tjänst med målet att göra få Solresor att växa i sociala medier.─ En dag satt jag och en vän och spånade om hur folk skulle kunna tjäna pengar på sina mobilbilder. Affärsidén vi kom på ledde till att vi sa upp oss, startade FOAP och satsade stenhårt. Idén lyckades och vi blev intervjuade av bland annat Fast Company, New York Times och CNN. Men stämningen i företaget blev tillslut så dålig att jag gick därifrån på dagen. Jag började från scratch igen med att frilansa med PR samtidigt som jag startade NewsHubby, en automatiserad pressmeddelandetjänst. Parallellt med NewsHubby drev jag PR with an Edge, där min kollega Anni jobbade med det dagliga arbetet. Samtidigt som NewsHubby inte gick så bra fick vi in lite större kunder på PR with an Edge. Till slut bestämde jag mig för att ändra fokus till PR with an Edge i stället. Det var ett bra beslut! Vi har redan i år anställt ytterligare två personer, så nu är vi fyra. Utöver det är jag utbildad PT och jobbar som det en dag i veckan.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Idag försöker jag faktiskt vara så lite operativ som möjligt eftersom jag är ute och utbildar, föreläsar, poddar och gör PR för oss via min blogg. Alla i gänget har eget kundansvar och vad som än händer i veckan så startar vi den tillsammans med vårt måndagsmöte. Sedan är jag klart med på ett hörn och bidrar med tankar, idéer och korrar texter löpande.─ Som ledare är jag mig själv. Jag har ingen roll som jag går in. I stället tror jag att det är viktigt att alla får space i sitt jobb. Vi har till exempel inte jättehöga löner men tillåter egna projekt och har flexibla arbetstider. Jag tillåter mycket frihet eftersom jag själv vill ha det så.

Jag ger gärna bort ansvar och låter medarbetarna testa på nya arbetsuppgifter själva först. Jag finns i bakgrunden som stöd. Sedan går vi igenom materialet tillsammans och jobbar vidare utifrån det. De flesta lär sig bäst när man testar själv och växer med uppgiften. Annars är det lätt att jag som chef tar över eller lägger mig i för mycket.

Alexandra Bylund

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag gillar att bestämma, haha! Nä, men jag har så många idéer och vill att det ska gå snabbt att verkställa saker. Min kreativitet blir strypt om jag blir inburad i en liten box. Sedan bestämmer inte jag allt själv – vi är fyra som känner ägarskap i företagets projekt. Dessutom gillar jag att skapa en sjyst arbetsmiljö.

Som ledare är det viktigt att veta varför jag jobbar i det här företaget. Jag vill ha frihet, snabba beslut och tror att det är likasinnade människor som dras till mig och att vi tillsammans skapar ett motiverat team. Ta reda på ditt varför och fråga dina kollegor om deras.

Alexandra Bylund

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Målet är att alla ska må bra av att vara på jobbet. Det ska vara en bra del av deras liv så att medarbetarna vill vara här, tycker att det är inspirerande och utvecklande. Utöver medarbetarsamtal har vi individuella samtal på en kvart varannan vecka för att stämma av läget och direkt fånga upp tankar och problem som kan finnas. Vi har en jättegod stämning och gör detta för att vi vill behålla den.

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Lyssna! Alltså verkligen lyssna. Lägg undan telefonen och vara med på riktigt här och nu. Gör inte annat samtidigt, titta den du talar med i ögonen och bekräfta vad det är som sägs. Om du lyssnar och ger personen lugn och ro att prata utan att du flikar in med dina egna stories - då tror jag man blir omtyckt som ledare.─ Sedan är det viktigt att ha respekt för människors tid och fritid. Jag är helt säker på att alla mina kollegor skulle ställa upp en helg om det behövdes men jag skulle inte ringa dem efter klockan fem en fredag. En dålig ledare låter sina medarbetare jobba tolv timmar per dag utan att få betalt för det.

Lena Edenvin: Chefen som vill leverera en bra show

En av de bästa sakerna med att ta steget ut i bloggbranschen och åka på BBCon (utan att ha skaffat bloggen än) var att jag fick möjligheten att lära känna otroligt fina personer som jag kanske inte hade träffat annars. En av dem är Lena Edenvin och några av er känner kanske igen henne från bloggens kommentarsfält eftersom hon ofta bidrar med klokheter och perspektiv här. När jag fick veta att hon arbetar som redovisningschef till vardags så frågade jag henne om hon kunde tänka sig att intervjuas till #MötEnBoss och ja, här är resultatet!

Hej Lena, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Jag är född och uppvuxen i Uppsala och flyttade till Enköping när jag var 25. Bor kvar här med min man och har tre vuxna, utflugna barn. Är fylld av energi och gillar så otroligt många olika saker så jag får ofta hålla i mig så själv så jag inte gör för mycket.

Berätta om din karriär!

─ Jag har alltid varit energisk. På högstadiet städade jag en församlingslokal tre dagar i veckan innan jag hoppade på skolbussen. Däremot var jag inte jätteförtjust i skolan på den tiden så jag valde den kortaste utbildningen som verkade minst tråkig på gymnasiet. Jobbade som läkarsekterare några år men gled sedan över på ekonomisidan och blev alltmer nyfiken på det området. Så jag började praktisera hos en revisor och pluggade ikapp ekonomiämnena vid sidan om, kanske fel ände egentligen men det har gått bra ändå.─ Efter det jobbade jag vidare med ekonomi först i några familjeföretag och sedan på Skanska i en del år. Under denna period tog jag också tjänstledigt och pluggade ihop en civilekonomexamen. Efter det följde ett par år som koncernekonom och jag arbetade också som projektledare. Så jag har haft ledande roller men inte varit chef formellt förrän för sex år sedan då jag blev anlitad som redovisningschef i stålbranschen.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ I min roll som redovisningschef ansvarade jag till en början för den löpande redovisningen, månadsbokslut, koncernrapportering, årsredovisningar och deklarationer för de svenska bolagen i koncernen. Till min hjälp har jag tre medarbetare. För några år sedan fick jag även ansvaret för lönekontoret och därmed lönehantering för drygt 220 personer. Ingen dag är den andra lik. Jag sköter löpande saker, är med i ledarskapsforum, deltar i möten och driver arbetet framåt.─ Det dagliga fokuset är att jobbet ska flyta på. Vi har morgonmöten för att ta tempen på hur vi har det idag eftersom vi har områdena redovisning, lön och leverantörsreskontran uppdelade mellan oss. Dessa möten innebär en viss kompetensöverföring eftersom hela gruppen får veta vad alla sysslar med.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag gillar att styra upp saker och ogillar ineffektivitet. Tror jag kan bidra efersom jag är driven, tar tag i saker och dessutom tar dem i mål. Har gjort det även i tidigare roller men jag tycker att det är lättare att göra det i en chefsroll. Dessutom är det kul att skapa tryggheten för medarbetarna och se dem utvecklas.

En gång för länge sedan hade jag en chef som ville bestämma vilken färg jag skulle ha på överstrykningspennan. Det har nog präglat mig en del eftersom jag inte vill vara en detaljstyrande chef. Man måste inte ha Excel-filen på en viss ledd utan man kan ha den på andra hållet också. Målet är det viktiga och det är inte så noga hur det görs så länge målet uppnås.

Lena Edenvin

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Jag var på en konsert nyligen och då slog det mig att jag vill att vår avdelning ska leverera en bra show! På en konsert har bandet repat, det tänds lampor, det smäller, de levererar ett resultat där och då och är tajta när de gör det. De kan inte bara ”oj, jag glömde gitarren”. Våra interna kunder ska känna att de kan lita på oss, att vi levererar med hög kvalitet och att de får en bra show medan vi gör det. Man får givetvis göra fel, jag är den första att skriva under på när jag själv gör det, men vi ska kunna det vi gör och göra det snyggt.─ Ett annat mål är att ha kul på jobbet! Då gör man ett bra jobb. Och så är det bra att vara prestigelös som chef. Om jag själv är det så tillåter jag mina medarbetarna att vara det. Då får jag som chef reda på var de ligger i kunskapsnivå, hur de mår, hur de levererar. Och jag får reda på om något gått fel, om vi har strukturella problem eller behöver kompetensinsatser.─ Två gånger om året har vi utvecklingssamtal så börjar vi oftast mötena med en promenad. Då kommer det lättare fram saker som man kanske inte känner sig bekväm med att säga när man sitter mitt emot varandra och kollegorna på andra sidan väggen. Sedan går vi in och avrundar mötet och gör noteringar. Man mörkar sällan saker om kontakten med chefen är bra. I och med att jag är prestigelös så lär min personal känna mig och kan lättare fatta beslut om jag inte är på plats.

Jag är ärlig med mina medarbetare om jag har mycket att göra. Frågade en gång om det stressar medarbetarna att jag erkänner högt att jag är stressad men de uppskattar att jag gör det eftersom det gör mig mänsklig.

Lena Edenvin

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Jag tycker det är viktigt att en chef bryter negativ energi om man kan. Det finns oftast en anledning till varför en person beter sig som de gör men du har nästan aldrig hela bilden om varför. Så om du får knasiga vibbar från dina medarbetare eller kollegor så ta upp det direkt. Fråga: Jag tyckte du lät irriterad. Är det något jag kan göra eller missförstod jag situationen?─ Det är viktigt att komma ihåg att man ska stötta och hjälpa personalen men också vara en förebild själv. Var ledig själv. Mejla inte på kvällar och helger. Stäng av telefonen när du inte jobbar.

Vanja Wikström: Peppande VD vill att alla mår bra på jobbet

Ibland har man tur och dagens #MötEnBoss är sannerligen ett bevis för det. Inte nog med att jag träffade denna energisprakande kvinnliga ledare på BBCon i våras. Vi hann även göra den här intervjun innan hon lämnar sin post som VD för GlamMom och går mot nya spännande äventyr. Möt Vanja Wikström!

Hej Vanja, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag är en entreprenörssjäl som alltid har många saker på gång. Då trivs jag som bäst. Jag bor med min sambo Niklas och min son Iggy, 2,5 år, på söder i Stockholm.

Berätta om din karriär!

─ Jag älskar att jobba. Mitt jobb är mitt liv och livet är mitt jobb. Så min karriär har varit väldigt brokig, har jobbat med roliga grejer och det ena har lett till det andra. Men jag började jobba med mamma. Hon var chefredaktör och jag hjälpte henne med journalistuppdrag under högstadiet och gymnasiet. Efter några år hade jag mitt eget nätverk så då jobbade jag vidare som journalist. Poängen med det var att jag kunde jobba hemifrån när och hur jag ville. Jag hade nämligen bestämt, från det att jag var två år, att jag ville bli popstjärna. Så jag var skribent för att dra in kulor och lade all min vakna tid till att vara musiker och skriva låtar. Precis när jag släppt skivan och allt skulle dra igång sket sig musikgrejen helt. Livskris deluxe och ett års gråtande i sängen. Den sista perioden orkade jag inte vara kreativ på två plan så istället för att journalistjobba arbetade jag i en gravidklädesbutik, och det var väl egentligen mitt första ”riktiga” jobb.─ I gravidklädesbutiken såg jag en kundgrupp som inte så många brydde sig om. Utbudet var fruktansvärt, undermåligt och tråkigt. Så när butiken konkade så startade jag och en kollega från butiken upp GlamMom. Det var inte gjort i en handvändning men det gav mig ett syfte och jag blev glad igen. Sedan rullade det på bra från start och vi gjorde vi det i tre år innan jag blev gravid.Då halkade jag in i mediebranschen på ett bananskal. Jag blev tillfrågad om att vara med i Youtube-serien Gravid vecka för vecka och det var ju ett lysande tillfälle att göra reklam för GlamMom. Jag började blogga vilket drog ännu mer trafik till GlamMoms sajt och när Youtube-serien var över startade jag min egen kanal. Nu har den här mediebollen vuxit så mycket att det upptar hundra procent av min yrkesmässiga tid. Så från och med den första oktober kommer jag vara kvar som delägare men sluta jobba operativt på GlamMom.

Ett tips till småföretagare! Om man startar en business tillsammans med någon är det lätt hänt att båda gör allt tillsammans. Men ju tidigare man kan dela upp ansvarsområden och dela på jobbet desto bättre och enklare kommer det bli för er att driva företaget.

Vanja Wikström

Stort grattis! Men vad för ledarroll har du (i ett par veckor till) och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Jag är VD och medgrundare för GlamMom. Utöver det arbetar jag inom sociala medier med min blogg, min podd, Youtube, Instagram och Snapchat. GlamMom är ett litet företag med fyra anställda och då får man bära många hattar vilket är fantastiskt lärorikt! Jag ser min ledarroll som företagets lok. Jag är den som kommer med idéer som tar oss framåt.─ Dels handlar jobbet om att sätta upp mer långsiktiga strategier. I en e-handel kan det handla om allt från omvärldsbevakning till valutakurser, men också att utveckla tekniska plattformar. Att hela tiden erbjuda kunderna en optimal shoppingupplevelse och maximera säljet. Det dagliga har mer handlat om alla typer av marknadsföringsinsatser, PR och sälj. Så det innebär extremt mycket mejlande.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag är envis och tycker om att få som jag vill men framförallt är jag är en doer som får saker gjorda. Och i ledarpositioner behövs ofta folk som får saker gjorda. Det kan vara både bra och dåligt men jag tycker är det bättre med en ledare som vågar och gör än någon som bara pratar.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Att få ett peppat team som mår bra, är glada och gör ett bra jobb. Jag är övertygad om att man krämar ur det bästa ut folk med moroten och inte piskan. Det viktigaste är att de som jobbar hos oss mår bra. Där har jag som ledare ett väldigt stort ansvar och vi har en unik och härlig arbetsplats. Här blir man uppskattad och vi är personliga och skrattar och gråter tillsammans. Man får vara trasig en dag och vi är flexibla med tider och att barn blir sjuka. Jag skulle aldrig lägga mig i eller peta i vad kollegorna gör. De lägger upp arbetet som de vill, hemifrån eller på kontoret och det behöver inte göras 9-5. Våra löner är låga men det fantastiska arbetsklimatet gör att vi kan locka superkompetenta människor med annat än pengar. Vi har otroligt bra anställda och det är GlamMoms styrka.

Jag skulle vara en usel VD för en investmentbank. Som ledare vill jag peppa, uppmuntra och säga vad folk gör bra – så jag passar bäst i snälla organisationer.

Vanja Wikström

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Inspirera och peppa människor istället för att skrämma ur folk prestationer. Morot i stället för piska ger mer teamwork och att alla kommer med på tåget. Du måste också vara tydlig. Du kan aldrig vara tydlig nog. Både med målen som du och medarbetarna sätter tillsammans men se också till att alla vet vilka de är och varför de är där. Det är så mycket som är lost in translation när vi pratar med varandra. Särskilt idag när vi har en värld där vi kommunicerar mycket via mejl  och tonfall och handgester skals bort. Gå en kommunikationskurs för att vässa dig.─ Sedan ska man våga ta steget att ta en ledarroll! Så länge man kommunicerar och vågar ha en transparens och öppenhet som ledare så kommer det bli bra. Många är rädda att man blir ensam som chef och chefen ensam ansvarar för hela skeppet. Men ett företag är ett skepp där alla hjälper till. Din uppgift är inte att göra eller ha allt ansvar allt själv utan se till att alla hjälper till bästa sätt. Man vet inte om det bor en VD i en om man inte har försökt.

Marlen Sibbel-Becker: Med kraftfullt lugn i förändring

I dagens #MötEnBoss träffar vi en tidigare arbetskollega till mig. Hon har beskrivits som kraftfullt lugn och är en otroligt inspirerande ledare. Idag arbetar hon som HR-chef på Vinnova. Möt Marlen Sibbel-Becker!

Hej Marlen, kan du berätta lite om dig själv för Bossbloggens läsare?

─ Hej! Jag föddes 1962 i södra Tyskland och flyttade i tjugoårsåldern efter kärleken till Sverige, först till Umeå och sedan Piteå. Idag bor jag i Stockholm med min familj.

Berätta om din karriär!

─ Jag är utbildad tolk och utlandskorrespondent men började vikariera som lärare när jag flyttade till Sverige. Som utbildare insåg jag hur mycket jag trivs med att arbeta med människor och att få se dem utvecklas och växa som individer. Så det har varit en röd tråd genom hela mitt arbetsliv.─ Sedan började jag på Kappa Kraftliner, ett pappersbruk i Piteå. Där hade vi en VD som ville ge medarbetarna möjlighet till att vara mer medskapande och proaktiva i arbetet. Då, 1995, var det ganska nytt. Det var arbetsledarna som delade ut arbetsorder. Jag var en av åtta handledare som arbetade i projektet ”Utveckling pågår” och både medarbetarnas och chefernas roller förändrades och utvecklades. I takt med det inrättade man en tjänst som Personnel Development Manager som jag sökte och fick. På så sätt fortsatte jag att jobba med ledarskaps-, kompetensutveckling och förändringsarbete i företaget. Under tiden läste jag kurser inom HR-relaterade ämnen vid Luleå Universitet och jag har en master i Förändringskunskap och Utvecklingsarbete som jag läste för Bo Ahrenfelt. 2004 flyttade jag till Stockholm för att jobba vidare med HR-frågor och utbilda mig till coach.─ 2005 började jag vikariera på TNT Sverige AB och arbetade med kompetensfrågor. Sedan fortsatte resan till Ansaldo STS Sweden som gör signalsystem för tåg. Jag var HR-chef där i drygt två år. Mycket intressant eftersom det är en världsomspännande koncern som gjorde en stor förändringsresa när bolaget växte. Jag jobbade ett antal månader i Neapel.  I januari 2011 tillträdde jag tjänsten som HR-chef här på Vinnova och även här har fokus legat på utveckling och förändring. Vi har framför allt jobbat med medarbetarskap, ledarskap och kompetens och började med att gå från en traditionell personalenhet till en proaktiv HR-enhet som har en aktiv del i verksamhetens utveckling.

Varför vill du vara den som är boss?

─ Jag har inte strävat efter chefsrollen som sådan men jag vill vara med och påverka. Så det var ett aktivt val eftersom din position avgör din påverkanskraft i organisationen. Min erfarenhet är att HR-frågor får bäst genomslag i organisationen om HR-chefen är med i högsta ledningen. Har själv en jättebra chef och vi har hela tiden en pågående dialog.

Vad för ledarroll har du idag och hur ser ditt dagliga arbete ut?

─ Vår HR-enhet består utav mig och tre HR-partners som rapporterar till mig. Varje HR-partner har 6-9 dedikerade chefer som de stöttar i allmänna HR-frågor. Allt ifrån kompetensprofiler till medarbetares mående och juridiska frågor. Min roll är att coacha mina HR-partners och se till att vi håller samma riktning. De övergripande och strategiska frågorna, exempelvis policies och löner, landar på mitt bord.─ Vissa dagar är mötesdagar med till exempel ledningsgruppsmöten. På torsdagar har vi till exempel alltid MBL-möten med våra fackliga parter. Då har jag också enskilda möten med mina medarbetare. Vi tar 30 minuter där vi pratar om vad de har på sitt bord, om de behöver mitt stöd i något, hur nästa vecka ser ut och så vidare. Sedan dyker det alltid upp andra aktuella frågor i vardagen.

Vad har du för mål med ditt ledarskap?

─ Att hålla en viss riktning och vara autentisk. Att medarbetarna ska känna sig trygga, känna tillit och förtroende. Jag tror förutsägbarhet, ärlighet och tydlig närvaro är nycklar till att lyckas med det. Att mina medarbetare alltid vet vart jag finns och vart jag står i olika frågor. Jag är förutsägbar för dem eftersom jag är tydlig med vad jag tycker och tänker. Har jag inte svar så är jag ärlig och säger det. Samtidigt litar de på att vi löser situationer som uppstår och då kan de känna sig trygga. Sedan är jag genuint intresserad av vad mina medarbetare säger och är alltid närvarande i samtalet som sker just nu. Målet med HR-arbetet är bidra till ett ett gott ledarskap, ett aktivt medarbetarskap och att driva kompetensfrågor i enlighet med Vinnovas mål.

Det aktiva medarbetarskapet innebär att både medarbetarna och cheferna känner engagemang och tar ansvar för sina arbetsuppgifter men också är intresserade av att leda sig själva.

Marlen Sibbel-Becker

Vad är det viktigaste en ledare ska göra?

─ Det är viktigt att en chef vill väl och låter människor växa. Vi människor mår extremt bra av att ge och vara vänliga mot varandra. Men viktigast tror jag är att en ledare inte har någon egen agenda. Att man har företagets bästa för ögonen och att jag, oavsett mina egna preferenser, min karriär eller min lön, betraktar alla frågor som hamnar på mitt bord utifrån vad som är bäst för organisationen.─ Jag upplever också att en riktigt bra chef har jobbat med sin personliga utveckling och är medveten om hur du påverkar andra. Till exempel vilka effekter det får om du är på dåligt humör och klampar in på ett möte. Eller vilket sätt du säger saker på. Men också att arbeta med KASAM, känslan av sammanhang.─ KASAM innebär bland annat att man skapar begriplighet för de som berörs av förändringar, att de får möjlighet att förstå varför den behövs. När en förändring sker så har ledningsgruppen har ofta tänkt på den i sex månader och så tror de att de anställda ska vara med på banan direkt. Men så funkar inte vår hjärna. Först går en signal som triggar amgydalan och man blir rädd. Vad innebär de här förändringarna för mig? Kommer jag bli av med jobbet? Kommer mina arbetsuppgifter förändras? Rädslan blockerar det logiska tänkandet. Så vid förändringsarbete måste medarbetaren få så mycket information som möjligt. Annars kommer hjärnan att fylla luckorna med egen information eller spekulationer. Det är bland annat därför rykten uppstår. Så ju mer information cheferna ger till medarbetarna desto mer begriplig blir förändringen i organisationen.