Sluta se människor som konsumtionsvaror!

Jag erkänner, det här är en sak som har retat mig under en längre tid men nu rann droppen över och visst är alla hjärtans dag en bra dag att lyfta det på? Kan vi snälla sluta se människor som konsumtionsvaror? En slit och släng-vara som kan förbrukas lite hur som helst? För det här beteendet går att se både hos organisationer och företag och nu allt mer även hos oss privatpersoner.

Läs mer: Diagnos människa

Visst, det är kanske bekvämt om allt som inte funkar kan dumpas överbord, glömmas bort och ersättas med nytt men... Är det verkligen så vi ska behandla varandra? Bild: Lucas Ludwig on Unsplash

Visst, det är kanske bekvämt om allt som inte funkar kan dumpas överbord, glömmas bort och ersättas med nytt men... Är det verkligen så vi ska behandla varandra? Bild: Lucas Ludwig on Unsplash

Sluta se människor som konsumtionsvaror!

Att det finns organisationer som om ser och behandlar sina medarbetare som mekaniska små dockor som man kan behandla eller byta ut hur som helst är ingen nyhet. Antalet sjukskrivningar ökar, fler chefer känner sig stressade och kraven vi ställer på oss själva i både arbets- och privatliv verkar fortsätta vara höga. Men en av de senaste trenderna som syns mer och mer i sociala medier är du, för att måna om den energi du själv behöver för att leva och arbeta maximalt, noggrant bör rensa bort alla former av energitjuvar i din vardag. Och då inte energitjuvar som inbillade borden och måsten. Nej, du ska rensa bort personer som inte passar in i ditt energiflöde.

Lite överallt möts jag numera av det goda rådet att "rensa bort personer i din omgivning som inte ger dig något" eller "kräver mer av dig än vad du får tillbaka". Och ja, det är detta som har fått mitt humör att svalla lite extra idag. Vår konsumtionshets som så tydligt syns i vårt slit- och-släng-samhälle inbegriper nu alltså människor. Tillför inte din vän något värde i din vardag? Rensa bort dem ur ditt liv! Precis som du gör med kläderna eller skorna du aldrig använder. Sedan är det lite spretigt hur råden lyder: vissa menar att det bästa är att låta relationen rinna ut i sanden medan andra menar att det kan vara bra att berätta det så att du får ett tydligt avslut. 

WTF!

Få relationer är toppen jämt

Alltså visst, i den bästa av alla världar är såklart alla relationer alltid happy clappy och rosenskimrande. Där mår vi som umgås alltid bra och ger mer än vad vi får. Då kostar det inget i ansträngning att vara kompis med någon, att umgås den där kvällen du egentligen är astrött och vill chilla framför Netflix eller behöva lyssna på någon annans problem för sjuttiofemte gången. Men, som vi så ofta konstaterar här, livet är inte så svartvitt. Ingen relation är fläckfri, gratis eller fri från ansträngning. Framförallt inte när vi alla förändras, ibland befinner oss på olika platser i livet eller är i allmänt osynk i perioder. Måste det verkligen innebära ett formellt avslut varje gång vi är på olika ställen?

Det viktigaste är väl ändå att se på våra relationer över tid? Är det inte det vi bygger relationskapital för? Att investera tid och omtanke i varandra så att vår relation har en buffert när negativa saker händer. Då kan man ser en bump i tillväxtkurvan men kan ändå fortsätta vara vänner? Få relationer är toppen jämt. Livet händer. Vi tycker olika. Ibland behöver den ena parten mer än den andra. Varför kan det inte få jämna ut sig över tid utan att vi gör så stor sak av det?

Läs mer: Bakom den glittriga fasaden

Jag gillar sociala medier skarpt men en nackdel är helt klart att överdoseringen av förskönande och förenklade filter gärna används i den analoga vardagen med. Bild: Evan Krause on Unsplash

Jag gillar sociala medier skarpt men en nackdel är helt klart att överdoseringen av förskönande och förenklade filter gärna används i den analoga vardagen med. Bild: Evan Krause on Unsplash

Livet blir lätt ensamt när vi gömmer oss bakom fasader

Hur ser ens den relation som bara ger energi och inte tar någon ut? Ja om den nu finns (jag är inte övertygad om det än) så tänker jag mig att den behöver vara rätt ytlig. Bekymmersfri. Att man delar det som är kul och "inspirerande" och om man mot förmodan pratar om jobbiga saker blir det den regisserade versionen som inte skaver? Njä, tack men nej tack. Livet blir lätt ensamt när vi gömmer oss bakom fasader.

Fira istället alla hjärtans dag med att ha lite mer tålamod med andras tillkortakommanden. Precis som du hoppas att de har tålamod med dina. Och har du någon i din närhet som känns dränerande med sitt beteende - prata med hen om det! Ta ansvar och respektera er relation så mycket att du tar även de jobbiga samtalen. Det är äkta vänskap att kunna göra det med kärlek och omtanke*.

*) Observera att det är en stor skillnad på relationer och destruktiva sådana. Den senare kategorin är sällan hälsosam och kan absolut behöva avslutas i bland - som sagt, få saker är svartvita.

Tumme upp: För att det finns så många organisationer, ledare och medmänniskor som genuint bryr sig om människorna runt omkring sig - all kärlek till er!

Tumme ner: För extrem-individualismen som endast tar avstamp i jaget och inbillar sig att det går att verka i ett vakuum utan någon påverkan på omvärlden. That aint how the world works.

Previous
Previous

Börjar komma ikapp mig själv

Next
Next

Har-, vem- vilken- och vad-listan