Jag vet inte riktigt hur det gick till men nu är vi plötsligt vid nästa milstolpe i graviditeteten: nämligen vecka 30. Tio veckor kvar till BF och nej, det har fortfarande inte sjunkit in än att det lär komma hit en liten bebis efter det. Haha!

Har vi fixat några fler saker än? Nej.

Har vi kommit någonstans med barnrummet utöver det jag hann göra innan jag och sedan M blev sjuka? Nej.

Kommer det att lösa sig superbra ändå? Ja! Det känner jag mig nittionio lugn och trygg i.

Vi har ändå börjat både läsa på och skriva en lista och dessutom är planen att vara lediga tillsammans mellan jul och nyår och då lär det bli en hel del preppande och fixande.

Har både stunder och dagar där jag känner mig som en blåval men den mesta tiden hitintills trivs jag väldigt bra med att vara gravid.

Nästa graviditetsmilstolpe

Med undantag för all sjuka de senaste veckorna och att vissa dagar är tuffare än andra tycker jag ändå att jag mår väldigt bra i graviditeten. Jag rör mig sjukt långsamt, kan fortfarande inte sitta länge och mår bäst de dagar jag får sova middag. Samtidigt har jag inga direkta problem med fogarna, illamåendet är hanterbart och jag blir megaglad varje gång jag får en buff som gensvar från magen. Blir i gengäld lika sur när någon får för sig att kalla mig tjockis eller knubbis och har i alla fall en rejälare ångestomgång i veckan ungefär med katastroftankar, oro och hormonbölande. Vi har ju andra stora utmaningar som pågår i bakgrunden som kräver sitt med och kontakten med kuratorn hjälper mig att balansera bättre i alla dessa känslostormar.

Har fått direktiv av läkaren att jag ska vara sjukskriven på tjugofem procent från och med nu och det var en lättnad att inte bli ålagd att vara det på heltid (även om jag såklart hade lyssnat om så vore fallet). Har nämligen en vansinnig jobbabstinens efter drygt två sjukveckor så det har varit rent utav befriande att få börja lite igen de här dagarna. Kommer överlag att jobba mindre och i mer fokuserade pass med främsta fokus på de fem större uppdragen som jag har framför mig inför föräldraledigheten. I skrivande stund befinner jag mig i Göteborg ett av dem, vilket också utgör årets sista jobbresa utanför Skåne, ett annat avslutas nästa vecka och de sista tre pågår till och med början på februari. Bloggen får alltså bli mer lust- och i mån av tid-uppdaterad framåt vilket känns jättekonstigt men ja, ja, det är nyttigt att prova nya saker!

Har blivit ett par olika uppföljningar för bebis under de senaste tio veckorna med ultraljud och hjärtljuscheckar och det är en grym lättnad att allting ser fint ut hitintills. Senast besöket hos BM fick Knytt till och med omdömet A-barn, baha. Jag hoppas dock inte att det som sägs om att bebisar har samma dygnsrytm utanför magen som inne i den stämmer allt för väl för då kommer vi aldrig få sova igen... Här är det nämligen livat dygnet runt och häromnatten kunde jag knappt sova för att liten låg på tvären längst ner i magen och både sparkade och slog vilt omkring sig. Kände mig seriöst som en tecknad seriefigur som svalt en pinne på tvären, besynnerligt och obekvämt. Jobbigt när det gör ont men samtidigt slutar jag inte fascineras av dessa rörelser och är otroligt nyfiken på vad det är för en liten person som ligger bakom allt det här fäktandet. Så det blir mycket magklapp och mys!

Känns stort att få uppleva detta och det är jag verkligen tacksam för att få göra. En milstolpe till avklarad alltså och nu tänker jag att nästa får bli fram till BF kanske? Tål att funderas på!