I dag får vi träffa Lisa Remnelid, affärsutvecklare och konsult på Remnelid Commercial Consulting. Hon kommer från Australien, vilket hon upplever har påverkat hennes ledarskap eftersom de är mer direkta och har tydligare hierarkier där än här i Sverige. Hon flyttade hit 2001 har sedan dess jobbat världen över med att bygga upp och utbilda organisationer och team för shoppingcenters. Både Copenhagen International och Inter Ikea Center Group. Sedan sex år tillbaka driver hon sin egen firma och arbetar med konceptutveckling och service för företag över hela Sverige. Här är hennes Fuck Up Story!

Läs mer: Victoria Tocca - “Nu skriver jag alltid avtal med alla”

Hej Lisa, berätta om en miss som du har gjort som ledare!

− När jag först började min karriär så fick jag ett fantastiskt jobb. Som Middle Manager of the Fashion Floor på varuhuset Myer Stores Chadstone i Australien genom deras traineeprogram. Jag var 23 och blev plötsligt ledare och ansvarig för den finansiella biten för flera olika avdelningar och hundra personer i olika åldrar från olika bakgrunder. Jag var ny, ung, hade jättemycket energi och ville prestera bra. Men jag var också lite blind och hade inte alls fattat kulturen som jag kom in i.

− Så jag började varje måndag med att berätta hur det hade gått under helgen. Vilka det hade gått bra för och vilka det hade gått dåligt för. Men det var en monolog. Och jag fokuserade bara på siffrorna utan att tänka på varför det kanske hade gått dåligt. När vi sedan hade möten på fredagarna skulle jag peppa teamet inför helgen med vilka förväntningar som ledningen hade på dem. Men ja, det var också monologer och det blev inte heller några bra resultat av det.

Vad lärde du dig av det?

− När jag först såg de dåliga resultaten så tänkte jag ”Åh, vad de är dåliga”. Jag förstod inte då att det berodde på mig och mitt sätt att kommunicera. Men när vi inte nådde resultaten som vi ville, jag såg att personalen inte mådde bra och att vi hade dålig stämning då fick jag mig flera tankeställare. Så jag började besöka de olika avdelningarna för att se hur de jobbade, se vad de som gjorde bra ifrån sig gjorde och varför de var så duktiga. Och då fick jag se hur ineffektiva mina monologer var och hur mitt sätt att kommunicera var som ett diktatorskap där jag bara gav orders. Det var en viktig lärdom! Och sedan dess arbetar jag helt annorlunda och är med i dialoger i stället för att hålla monologer.

Hur tror du att du hade hanterat en liknande situation idag?

− Eftersom det var en så stor grupp med olika personer i så hade jag brutit upp den stora gruppen till mindre och använt olika sätt för att prata med dem på. Jag började ställa frågor i stället, bry mig om hur folk mådde eftersom personalens mående avgör hur bra de presterar på jobbet. Dessutom hade jag velat ha en mentor som hade kunnat ge mig feedback om det jag gjorde och hur jag pratade med personalen. Sedan hade jag observerat mycket mer istället för att bara gå in och försöka skapa resultat direkt.