God morgon! Hur är det? Jag mår finemang eftersom jag, trots Terrorkatten ylande klockan sju i morse, har fått lite sovmorgon. Välbehövligt eftersom det blev sent igår med familjemiddag och tv-spelshäng. En fin avslutning på en vecka som verkligen kan stämplas med "gott och blandat", det hade varit både högt och lågt.

Tillbakablick

Trots både lägen av ebb och flod tycker jag ändå att veckan har varit bra. I måndags lyckades vi kommer bra en riktigt häftig förpackning av min ledarskapsmodell och jag håller på att skriver synopsis kring den nu. Riktigt, riktigt roligt att få se en idé som jag har burit med mig så länge få vakna till liv.

Veckans bästa

Kontorsplatsen ligger högt på topplistan. Nu är det nästan alldeles tomt på kontoret och jag njuter av tystnaden, miljön och att få inreda och pyssla om mitt lilla skrivbordshörn (kommer bilder på det i morgon). Har hängt där till och från hela veckan i ett inspirationsrus men högst upp på listan har ändå varit de möten som jag har haft. Shit vilka begåvade brudar jag har fått äta lunch och fika med den här veckan. Jag har verkligen världens bästa jobb!

Veckans sämsta

Har haft lite småångest till och från i veckan. Inga stora bakomliggande saker och de är redan utredda eller ur världen men likväl en ansträngning att ta tag i. Men så är väl livet tänker jag? Alltid är det något. Sämst var de tråkiga besked som en fin vän fick i morse och mitt hjärta värker innerligt för hennes och hennes familj skull. Fy fan.

Veckans utmaning

Att acceptera att en inte alltid kan leva upp till andras förväntningar. Det är ingen rolig känsla men det går inte alltid att räcka till överallt.

Framåtblick

Den här helgen är den enda planen att maxa sambomys. Insåg häromdagen att de enda två lediga helgerna som M har i augusti är fullbokade så får passa på när vi kan nu. Ikväll är planen dessutom att vårt årsdagsfirande äntligen ska bli av, sjukt härligt!

Veckans ledarskapstanke

För er som är inne i ridsportsvängen har ni kanske redan hört veckans snackis om att Nellie Berntsson, 16 år, inte tas ut till EM-landslaget för juniorer trots att hon ligger på tredje platsen på uttagningslistan. Enligt Nellies blogginlägg så var motiveringen från Ridsportförbundet främst att hon inte "passade in i lagandan". Landslagsledaren Svante Johansson säger till Aftonbladet att:"Jag har ansvar för att gruppen ska fungera och det här skapar mycket känslor. Vår bedömning är att det är för tajt in på ett mästerskap vilket tyvärr skulle påverka gruppdynamiken."Detta uttalande, och agerandet från Ridsportsförbundets sida, tycker jag leder till ett spännande ämne. Att en person, vars resultat talar för att hen borde vara med i landslaget, inte tas ut till truppen på grund av en ledarskapsfråga. Att man som ledare i och med  ovan uttalande väljer bort prestation för att behålla en bra gruppdynamik.Vad säger ni om det agerandet ur ett ledarskapsperspektiv? Är det en enkel utväg för den som ansvarar för teamet eller är det förståeligt agerat? Hade varit superintressant att få ta del av era tankar så dela gärna med dig av dem!