Crash! Boom! Bang!

Förtjänar jag titeln världens sämsta bloggare? Näää, absolut inte. Men vi kan väl konstatera att den här bloggveckan gick åt fanders? I tisdags satt jag och skrev som en tok på en vinkel som jag tyckte var megaintressant: nämligen att ledare kan behöva se sig själv som elitidrottare. Spännande va? Ja, det var det tills jag mer än halvvägs genom artikeln snubblande över en studie som visar att så många som trettio procent av psykisk ohälsa under sin karriär och dessutom i större grad av normalbefolkningen. Crash! Så försvann som bra:igheten med den liknelsen och eftersom klockan då var runt kvart över sex bestämde jag mig för att inte publicera artikeln och stänga ner datorn.

Tröttheten när man undrar över hur mycket det går att klanta sig med en och samma sak två gånger om.

Igår försvann fortsatte jag skriva på en annan artikel i stället. Vet ni vad jag gjorde med den?! Såklart lyckades jag radera alla ändringar jag gjort i stället för att spara dem. Boom! Något som kan ha råkat trigga en gnutta grinighet och en och annan svordom. Så, eftersom dagens skrivtid var slut bytte jag i stället fokus till att skriva på en av veckans offerter.

Och vad tror ni jag gjorde idag då? Jo, men såklart lyckades jag radera offerten med. Bang! Vid det här laget kunde jag dock garva åt min egen “skicklighet” och som tur var blev inte ansträngningen att återställa det alls stor. Men ja, det är en underdrift att säga att det inte blev som jag tänkte mig det, hähä.

Fördelen med mitt aningens hetsiga humör är att det snabbt lugnar sig igen!

Men, en oväntad och positiv sak är att min Outlook har börjat fungera igen efter en dryg veckas strejkande. Inte för att jag har jag gjort något annat än att svära lite och ignorera den i hopp om att problemet skulle ordna sig av sig självt: så gjorde det också! Kanske får bli en trisslott för några vettigare bloggartiklar än såhär verkar det knappast bli.