Bossbloggen

View Original

Att leva med prestationsångest

Ibland blir jag bara så himla, himla trött. Jag är rätt trygg med mig själv och allt vad det nu innebär att vara jag - efter många års träning. Ändå är den där. Prestationsångestens svarta skugga som smyger längst bort i ögonvrån. Ibland lämnar den sitt hörn och sveper förbi så snabbt att jag knappt hinner se den. Bara de sotiga fotspåren avslöjar att den var här. Andra gånger lägger den sig som ett svart täcke över mig. Mörkret blir totalt och jag slutar lite på något av mina sinnen eller någon av mina känslor. Allt ifrågasätts. Ingenting duger. Allting borde göras om, göras bättre eller är bara allmänt otillräckligt. Helt i onödan givetvis. Blä.Clara Löfvenhamn om sin prestationsångest

Hur jag hanterar min prestationsångest

Försöker påminna mig själv om att inte ta mig själv på så stort allvar. Att inte lyssna så himla noga på den där kreativa tävlingsidioten till perfektionist som huserar i denna kropp. Livet handlar ju om att ha roligt och prestera såhimlabäst alltid. Att det är okej att göra fel och att good enough är just det: good enough. Eller för att citera Linda Hörnfeldt:

Your good enough is someone else's great

Linda Hörnfeldt

Och ibland är det praktiskt att hjärnan fungerar som den gör (trots att det kan spöka i den, hehe). Nu när jag har funderat mycket kring det här med prestationsångest i veckan så har jag sett artiklar om det i var och vartannat forum. Bland annat TED Talket nedan där Elisabeth Gilbert tycks ha en rätt skön, humoristisk inställning till sina egna prestationer och ångesten de kan framkalla. För så är det väl ändå? Att humor, att inte ta saker på så stort allvar och att kunna garva åt sig själv och sina misstag är ett rätt bra botemedel mot skiten. Mjo, för min del är det så. Det, naturen, kramar eller allmän distraktion brukar funka. Idag har den allmänna distraktionen bestått av serverproblem och drygt fem timmars jobb (!) med att få publicerat det här inlägget. Tacka gudarna för min mans tålamod och envishet. Nu: te och kramar.Är det någon annan här som blir förlamad av prestationsångest då och då? Har ni några bra knep att ta till när den dyker upp?