22 December: Avundsjuka

Bara för att det är roligt att variera sitt format tänkte jag svara på frågorna i Sardellens brevjulkalender och här kommer frågan och svaret för den tjugoandra december!

Sardellen: Finns det något du är avundsjuk på hos någon annan?

Mitt svar: Med risk att låta präktig, inte just nu för allvarligt talat har jag det extremt bra i livet. Men det har varit en utvecklingsresa!

Tacksamheten över att liten är här trumfar det mesta.

Det var länge som jag hade målat upp en bild av att vara lång, smal och elegant med en stor siffra på bankkontot var det mest rätta. Eller att man behövde göra karriär på ett visst sätt för att “vara lyckad”. Jag har alltid känt ett varierande stort behov av att bevisa mig själv och det har absolut pyst ut i avundsjuka och frustration. Inte minst när en ser personer swisha förbi, ofta omedvetet burna av sina privilegier eller andra faktorer som spelar in, och sedan bara luta sig på “jag har jobbat så hårt” ackompanjerat med en ansträngd underdog-historia för att berättiga sin framgång i stället för att äga den och se den för vad den är: ett i hopkok av massa olika saker varav några kan en styra själv, andra inte.

Bottenläget var nog när vi var inne i IVF-processen var jag träsktrollsgrön av avund på insidan på alla som blev blev gravida enklare än oss. Och arg. Blev fruktansvärt provocerad över alla som '“manifesterade sig till sina barn” eller tyckte det var jobbigt med “produktionssex”. Det hade ju såklart inget med dem att göra - det säger sig självt hoppas jag - och när jag tänker efter så är det nog den här grejen som också gjort den stora förändringen. För vi fick vår unge! Och efter det så känner jag att jag har allt. Han är mitt livs största mirakel. Jag får dessutom jobba med det jag älskar mest, har blivit frisk från min utmattning, kan träna, har det tryggt och bra på alla vis utan dramatik och stök. Det är inte perfekt eller städat i alla hörn men det är underbart.

Visst, jag vill bygga vidare på företaget och att det ska bli det blomstrande imperium det är menat att bli. Skriva böcker. Vi kommer nog vilja bo lite större i framtiden och det vore kul att nöjesresa mer och uppgradera garderoben aningens men jag är tillfreds. Lycklig. Stimulerad. Tacksam. Då är det lätt att inte vara avundsjuk! Så troligtvis lär det ske igen men jag vet inte med vad och det märker vi väl när det händer.

Hur tänker du själv kring detta?